Första provrörsbarnet
I juli 1978 skrevs historia. Då föddes Louise Brown, det allra första provrörsbarnet i världen. Detta var ett mycket omdebatterat ämne på den tiden och metoden hade många högljudda kritiker. I dagsläget har det svängt och IVF är en av de viktigaste metoderna för behandling av barnlöshet. 2010 tilldelades skaparna av IVF-tekniken Nobelpriset i medicin.
Forskningen i Sverige
Sverige var tidigt ute tack vare Stig Kullander, läkare vid kvinnokliniken i Malmö, samt en rad av pionjärer. Stig var också en av få läkare som uttryckte sig positivt om metoden. I ett välkänt citat till kritikerna ska han ha sagt att ”det är oetiskt att inte forska”. Han lyckades tack vare sin envishet att få forskningsetikkommittén i Lund på sin sida, och kunde därmed börja forska inom området. Forskningen bedrevs i Malmö och Göteborg under 1978 till 1982, och målet var att vara det team som först, i Norden, lyckades med en fullgången graviditet efter en IVF-behandling.
1982 föddes sedan det första ”provrörsbarnet” i Norden. Det var en flicka, född i Göteborg, och strax efter detta föddes barn nr 2, en pojke, i Malmö. Det var under den här tiden, och under många efterföljande år, enbart möjligt att få IVF i Göteborg och Malmö och det innebar att väntetiden för hjälp inom den offentliga vården var 7 år efter remiss.
Utvecklingen till vad som erbjuds idag
1985 började saker och ting sakta ändras. Det året öppnade Sophiahemmet sin fertilitetsklinik och strax därefter följde flera privata kliniker. Dessa hade betydligt kortare väntetider och eftersom de enbart ägnade sig åt IVF blev deras resultat snabbt mycket goda. Sedan dess har flertalet privatkliniker inom IVF öppnat på många orter i Sverige och utbudet av behandlingstyper har ökat, vilket ger fler chans att bilda familj.