Alla dessa nya tekniker, samt många fler, har bidragit till att metoden IVF blivit mer framgångsrik, och att fler patienter kunnat bli föräldrar.
Långtidsodling = blastocystodling
En teknik som förändrat rutinerna i IVF-laboratoriet på många kliniker är blastocystodling, vilket även kallas långtidsodling. Blastocyst är det stadium som embryot befinner sig i omkring dag 5-6 efter befruktning. Skillnaden jämfört med innan är att återföring av embryot till livmodern sker dag 5 istället för dag 2-3.
Om man odlar i 5 dagar istället för i 2-3 dagar, kan man lättare urskilja det embryo som har högst kvalitet och som bedöms ha högst chans att ge upphov till en graviditet. En anledning till detta är att efter dag 2-3 aktiveras embryots eget DNA, alltså det gemensamma DNAt från ägget och spermien, vilket ger mycket information om kvaliteten hos embryot.
En blastocyst består av två typer av celler. Ett yttre cellager som kallas trofektoderm, som senare kommer att bilda hinnor och moderkaka, samt inre cellmassan, som kommer att bilda själva fostret.
Varför odlas inte alla embryon 5 dagar?
Att odla till blastocyst är en avvägning. Det bästa stället för ett embryo är inuti livmodern, även om man försöker skapa en så optimal miljö som möjligt för embryot i labbet. Om det på odlingsdag 2-3 finns flera embryon av mycket god kvalitet kan det vara svårt att välja ut det som har högst chans till graviditet. I dessa fall väljer många kliniker att utföra blastocystodling. Då bedömer man att man med högre sannolikhet kommer att kunna identifiera det embryo som har högst chans till graviditet och blastocystodling väger då tyngre än att återföra embryot tidigt till livmodern.
Chansen att bli gravid vid återföring av en blastocyst är något högre än med ett embryo som är 2 eller 3 dagar. En ytterligare fördel med att odla till blastocyst är att frysmetoden som används för dessa embryon, ger en bättre överlevnad jämfört med den som används för embryon som är 2 eller 3 dagar.
Varmt välkommen att kontakta våra kliniker för mer information!
