Utredning
Innan du kommer till oss förbehandling behöver du genomgå en utredning där en läkare undersöker och bedömer förutsättningen för behandling. I Sverige är det dessutom obligatoriskt att göra ett besök hos beteendevetare för att få genomgå donationsbehandling.
Utredningen görs hos oss på Nordic IVF i Solna Strand och Stockholm IVF i Hammarby Sjöstad, samt i Göteborg och Malmö hos respektive samarbetspartners – Göteborgs Kvinnoklinik och Limhamns Kvinnoklinik.
Vad innebär dubbeldonation & embryodonation?
Dubbeldonation och embryodonation är metoder för de par eller kvinnor där det varken finns egna ägg eller spermier som kan användas för behandling. Skillnaden mellan metoderna är att med dubbeldonation skapas embryon för paret eller kvinnan med ägg och spermier från två donatorer och vid embryodonation finns ett embryo i en frystank tillgängligt för donation, det vill säga att ett par har valt att donera embryot.
Hur går det till?
Inför behandlingen görs en fertilitetsutredning som kompletteras med en psykosocial utredning tillsammans med en beteendevetare. Detta är obligatoriskt för alla patienter som ska göra behandling med donerade könsceller. Under detta samtal går man bland annat igenom hur livssituationen ser ut, hur man ser på föräldraskapet samt vikten av att berätta för sitt kommande barn att det kommit till genom donation.
När utredningen är klar träffar man en IVF-läkare som planerar behandlingen och läkaren väljer donator/donatorer.
Insättning av ett befruktat ägg, även kallat embryo, sker vid en tidpunkt i menstruationscykeln då livmoderslemhinnan är mottaglig för att ett embryo kan fästa in/implantera. Insättningen sker genom att embryot förs in i livmodern med hjälp av en tunn slang. Efter ca 3 veckor kan kvinnan göra ett graviditetstest för att se om behandlingen lyckats.
Vad säger lagen?
Lagen om genetisk integritet bestämmer vad som är tillåtet i samband med assisterad befruktning. För dem som ska genomgå behandling med donerade könsceller är det viktigt att känna till vad lagen säger. Läkaren är skyldig att göra en bedömning om det med hänsyn till patientens medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt med behandling och om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Vid all donationsbehandling måste enligt lag en psykosocial bedömning hos en beteendevetare göras. Om patienten efter utredningen nekas behandling kan beslutet överklagas till socialstyrelsen.
Alla barn har laglig rätt att ta reda på information om sitt ursprung, och de barn som blivit till genom donerade könsceller har alltså rätt att ta reda på information om donatorns identitet. Uppgifter om donatorn lagras i 70 år. Föräldrarna har däremot ingen rätt att att ta reda på dessa uppgifter.
Det finns också angivet i lagen att patienten inte får välja egenskaper hos donatorn själv. I samband med läkarbesöket, då behandlingen planeras, väljer läkaren vilken donator som ska bli aktuell för inseminationen. I regel matchas donatorns ögonfärg, hårfärg, hudfärg och kroppskonstitution med den blivande förälder som inte skall bära barnet under graviditeten, om det gäller ett par som ska genomgå behandling. På så sätt får barnet förutsättningar att likna båda sina föräldrar. Den förälder som inte ska bära barnet måste också ge sitt skriftliga samtycke till att behandlingen får ske. Ibland kan det kanske kännas som att lagstiftningen gör proceduren komplicerad, men det är viktigt att veta att allt görs för att skydda och tillgodose det blivande barnets rättigheter.
Barnet
Varje barn har rätt att få reda på information om sitt ursprung, och det är därför som alla ägg- och spermiedonatorer som är tillåtna att användas i Sverige har en öppen identitet. Det innebär att när barnet nått en mogen ålder kan det få redan på information om donatorn. Det finns studier som visar att ju tidigare man berättar för sitt barn om hur det kommit till, desto större är chansen att informationen tas emot på ett bra sätt av barnet. På www.kunskapsguiden.se finns råd och hjälp om hur man kan berätta för sitt barn.
Familjerätt
Många länder har en rekommendation eller lag avseende hur många barn en donator får ge upphov till. I Sverige är det inte begränsat till antalet barn utan till antalet familjer. En donator i Sverige får inte ge upphov till barn i fler än sex familjer. Därför finns ett system med så kallade familjerätter. Man kan säga att en familjerätt är en koppling mellan en viss donator och en viss familj. Om man har en familjerätt för en viss donator, så innebär det att just den donatorn får ge upphov till barn i maximalt fem familjer till i Sverige. Antalet barn med samma donator i den enskilda familjen är däremot inte begränsat.