Alicia och Kristina påbörjade sin IVF-resa på kliniken Nordic IVF Göteborg, i tron om att det skulle bli en relativt snabb och enkel process, men de visades ganska snart ha fel. Först startades behandling av den ena i paret för att bli gravid, men efter många försök beslutades att den andraskulle påbörja behandling i stället. De upplevde inte att utredningen var tuff, däremot upplevdes det som svårt att vänta mellan möten och undersökningar innan själva behandlingen, som anpassas efter menstruationscykeln, kunde påbörjas.
”Totalt gick vi igenom 14 stycken inseminationer med donerade spermier och 2 stycken IVF-behandlingar, eftersom detta blev tillåtet för samkönade under vår behandling. Dessutom gick vi igenom varsitt missfall, innan vi till slut fick vår son”, berättar Alicia.
Under IVF-resan upplever Alicia och Kristina att det som var tuffast var att hålla hoppet uppe, att behöva vänta på nästa behandling och att gå igenom allt som till slut visade sig inte fungera som tänkt. Bemötandet som paret fick av personalen på kliniken upplevdes väldigt bra, de kände att de var i trygga händer. Det gjorde processen och deras IVF-resa lite lättare att gå igenom.
Resan blev en novell – en berättelse om önskan att ruva
Alicia berättar att de initialt inte valde att berätta för många människor omkring sig om deras påbörjade IVF-resa. De ville hålla det för sig själva, delvis för att undvika att få frågor och kommentarer som de inte ville höra. Nu i efterhand ångrar de sig och säger att de borde varit mer öppna om detta, bett om mer hjälp och inte bara bitit ihop. Det var en tung period som blev för mycket för Alicia. Hon gav under en period upp och ville inte fortsätta med behandling. Det var tufft att försöka hålla uppe en fasad. Där och då fick hon känslan av att vilja berätta för fler människor och så föddes idén om att skriva en bok om deras längtan till barn.
”Jag var trött på att bara höra de lyckliga historierna, jag var arg och kände att jag ville berätta varför. När jag fick bokkontraktet från förlaget lovade jag min sambo att testa en sista insemination, och det gick! Men jag valde att inte ge boken en lyckligt slut, boken för mig var som en kram till de som inte lyckas, de ska inte känna sig ensamma. Jag läser mycket grafiska noveller men hittade ingenting om detta, inte om den känslomässiga processen, och eftersom jag håller på lite med illustration tänkte jag att det var en bra idé att göra en grafisk novell om det”, berättar Alicia.
Omgivningen reagerade överraskande bra när de öppnade upp sig och berättade vad de gick igenom, och de har fått många positiva kommentarer från personer som är glada för parets skull.
”I en situation som detta, när man inser att det inte fungerar, kan man känna sig maktlös och misslyckad, att kvinnokroppen skall kunna bli med barn är någonting naturligt som i teorin alla kan göra, så det känns som att något är fel på en och ingen vill erkänna att något är fel med sig själv”, berättar Alicia.
Alicia och Kristinas råd till dig som genomgår en liknande resa
”Det är alltid lätt att ge tips när man har lyckats, men idag hade vi letat efter mer stöd, letat efter andra i samma sits. Det hade varit bra att träffa andra i samma situation och vi frågade aldrig kliniken men kanske kunde de ha hjälpt till att sammanföra oss med andra.
Jämför aldrig din process med andras och framför allt, var beredd på att det kanske inte går som du har tänkt – så hitta en plan B. Lyckan finns i andra saker också!”
