Assisterad befruktning är en komplicerad och känslomässigt tuff upplevelse, inte bara för kvinnan utan även för mannen. Han kan påverkas lika mycket som kvinnan av svårigheterna att få bilda familj, även om han kanske inte alltid uttrycker det på samma sätt.
Utöver sin egen rädsla över att inte få uppleva känslan av föräldraskap, finns också rädslan för att den man älskar inte heller kommer att få uppleva det, och man tänker på hur konsekvenserna av detta kan påverka ens framtid tillsammans som par. Självkänslan kan bli påverkad eftersom man själv inte kan lösa detta problem för sin partner.
Ofta kan mannen ha en känsla av att han inte längre håller i tyglarna i sitt eget liv och det kan vara svårt att acceptera. Man lider av att privatlivet förändrats och frånvaron av barn blir alltmer påtagligt. Det är även vanligt att det känns svårare att umgås med de vänner som redan blivit föräldrar, vilket kan bidra till att man kan känna sig isolerad.
På grund av detta har den blivande pappan ett lika stort behov av stöd som kvinnan som genomgår behandlingen. Det är viktigt att dialogen är öppen och uppriktig med båda parterna i paret och att båda har samma chans att uttrycka sig. Det kan vara givande att tillsammans träffa en psykolog eller terapeut om man behöver prata med någon utomstående för att få hjälp och stöd under processen. För kvinnan kan det vara bra att tänka på att ge honom en plats med en aktiv roll i denna kamp som ni genomgår. Det kan exempelvis vara de viktiga delarna som att ringa till labbet, hämta läkemedel på apoteket, hålla koll på avtal och dokument, eller boka besök på kliniken.
Infertilitet är en kamp som involverar er båda två och tillsammans kan ni hjälpa varandra att hitta styrkan som krävs.
