I november 2016 fick Adéle genomgå en behandling för endometrios som dessvärre inte hjälpte, och paret hamnade i ett vägval gällande om Adéle skulle försättas i klimakterium som behandling eller om spiralen skulle tas ut och de skulle börja försöka bli gravida. Under maj månad 2017 blev paret gravida.
Den graviditeten slutade tyvärr med missfall. Redan innan jag blev gravid hade jag svåra smärtor vid ägglossning, vilket är då jag har som mest problem med min endometrios, och det gjorde att det var svårt att ha sex då. Efter missfallet eskalerade smärtan och till slut orkade vi inte längre. Det är inte så himla roligt för någon inblandad att försöka ha sex när en person går på starka smärtstillande men ändå är väldigt smärtpåverkad. Så vi kontaktade min endometriosläkare igen och hon remitterade oss till IVF-kliniken Stockholm IVF. Vi började vår utredning under hösten 2017 och på nyårsafton 2017/2018 tog jag första sprutan inför vårt första äggplock. Förutom endometriosen såg våra prover bra ut, förklarar Adéle.
”Ovissheten om det skulle gå. Skulle vi någonsin bli föräldrar?”
IVF-resan påbörjades
Adéle och Gustaf påbörjade sin IVF-resa på Stockholm IVF i Hammarby Sjöstad och fick genomgå stimuleringar och insättningar. Efter första stimuleringen fick de 8 embryon till frysen, Adéle blev överstimulerad och fick vänta med att göra insättning.
Först gjorde vi fyra insättningar i min egen cykel, men sen blev mina cykler allt längre och det var osäkert om jag ens hade haft ägglossning. Då gjorde vi insättning i stimulerad cykel och jag blev gravid. Tyvärr slutade den graviditeten med ett missfall där jag blev tvungen att genomgå en skrapning. På den sjunde insättningen, med vårt sista embryo i frysen (ett hade inte klarat upptining) så blev vi gravida med vår son.
Paret blev bra bemötta från första stund på Stockholm IVF och berättar att det kändes som ett andra hem på kliniken, med en väldigt familjär och professionell känsla.
Under IVF-resan var ovissheten tuffast, att inte veta om det skulle gå.
Sen var det väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt för mig med alla behandlingar och vad det gör med kroppen, berättar Adéle.
Att berätta om sin ofrivilliga barnlöshet
Adéle och Gustaf valde tidigt att berätta för nära och kära om sin resa och fann ett otroligt stöd.
Bara att veta att de visste gjorde att man kunde ha en dålig dag och det var okej. Först kunde jag gråta lite och sedan kunde vi umgås som vanligt. Jag är en känslomänniska och jag vet att mina vänner hade frågat vad som hade varit fel om jag inte berättade. Jag orkade inte ljuga och smussla med allt vad det innebär. Det tar upp mycket av ens tid med alla läkarbesök och behandlingar som påverkar en fysiskt och psykiskt, berättar Adéle.
När Gustaf träffade några av sina vänner fick han frågan om de ville ha barn. Då valde Gustaf att berätta om att de genomgick IVF-behandlingar på kliniken Stockholm IVF. Mot kvällens slut var det endast Gustaf och en till kille kvar, som då berättade att även han och hans partner gjorde IVF på samma klinik – men de pratade inte öppet om det.
Där och då föddes Gustafs tankar om att starta en blogg. Det fanns väldigt få manliga röster som man kunde följa och när paret googlade fann de mest kvinnor som skrev om sin IVF-resa. Gustaf gillar att skriva och det blev ett sätt för honom att få utlopp för sina tankar samtidigt som han kunde vara stöd till andra som gick igenom samma sak. Genom bloggen fick Gustaf många läsare som valde att berätta om liknande resor. Paret upplever att det är ett större fokus på kvinnan under en sådan här situation då det är kvinnan som skall bli gravid, kvinnan skall äta rätt, ta mediciner osv.
Gustaf har fått många meddelanden från män som känner sig ensamma i resan och många kontaktar honom fortfarande för att få ventilera.
Det är så vanligt och när man börjar prata om det så upptäcker man att man inte är ensam i resan. Vi ville väl visa att det inte är ovanligt och att minska stigmat kring det, berättar paret.
Adéle tror att många känner sig ensamma av att vara i situationen just för att inte många pratar om det. Det uppstår mycket känslor kring att man inte ens kan göra det mest ”naturliga” i hela världen.
Jag som är kvinna kan inte ens bli gravid, och det kan ju alla. Det blir väldigt mycket skuld och skam i det. För en man är det nog samma sak, man kan inte göra det som alla andra verkar kunna göra.
Det finns en tradition om att inte prata om sådant här eller om allt för privata frågor som exempelvis psykisk ohälsa. Framför allt generationer före oss har nog varit mer restriktiva med att dela med sig, men det börjar bli allt vanligare att prata öppet om detta, menar Adéle.
Adéles råd till dig som genomgår en IVF-resa
Försök att fortsätta leva era liv. Prata med varandra, försök att förstå att man hanterar kriser på olika sätt och att det är okej. Dela med er till folk i er närhet, för oss gjorde det att jag kunde gå på de där eventen men kanske gå hem tidigare för att jag inte orkade vara med hela kvällen, eller tacka nej till glaset vin och det var inte konstigt. Det är jobbigt, tillåt er att bryta ihop men att samtidigt försöka göra roliga saker tillsammans om man har möjlighet. Ta professionell hjälp och prata med personalen på kliniken – de är professionella och vana vid att hantera alla känslor och situationer man genomgår i en sådan resa, avslutar Adéle med.
